Johanna skrev härom veckan för att berätta om friheter som hennes svärmor tar sig när hon kommer på besök. Följande anekdot får i alla fall nackhåren att resa sig på oss. Frågan är, hur känner ni det? Håll i er...
Johanna har hängt ihop med sin sambo i snart två års tid, och för drygt ett år sedan valde de att flytta ihop i en gemensam lägenhet. Eftersom Johanna och sambon bor i ett samhälle en bra bit från både hans och hennes föräldrar innebär det alltså övernattning de gånger svärföräldrarna kommer på besök. Så långt allt väl, ingenting märkligt med detta.
En dag när Johanna kom hem från jobbet fann hon dock att någon hade rumsterat om en del hemma i lägenheten. Saker och ting befann sig helt enkelt inte där de brukade. Till och med soffan och fåtöljerna hade fått nya platser.
I en av fåtöljerna fann hon svärmor, nöjt sörplande på en kopp kaffe. Det var tydligt att hon hade arbetat hårt för att hinna med att färdigställa alla förändringar innan paret skulle komma hem. Smått chockad insåg Johanna också att hennes svärmor satt där och inväntade det beröm hon trodde skulle komma efter att ha hjälpt parets bristande känsla för det estetiska en bit på traven...
Riktigt vad som utspelade sig från det att Johannas haka föll ned till dess att sambon kom hem, förtäljer inte historien. Det är dock inte svårt att fantisera om vilken ilska som skulle bubbla i kroppen, och hur svårt det skulle vara att hålla sig från att explosionsartat utbrista någonting i stil med "vad f..."!
Kanske var ändå det värsta av allt det som utspelade sig efter att sambon hade kommit hem. Han kramade om mamma med stort M, och konstaterade förtjust att hans MAMMA, hon kan minsann hon...
Ja vad säger man till dig Johanna? Lycka till med de kommande åren. Din sambo har en bit kvar innan han inser att mamma inte kan klampa in och vara mamma med stort M på samma sätt längre...
Varför blir det så här? Har vi motsvarande erfarenheter av tjejers svärmödrar eller är vi långt mer toleranta när det gäller dem? Vi vet verkligen inte...
En blogg om vad, sa du?!
Få saker är så tabu men ändå så underhållande som alla de där märkliga påhitten som står för svärmor och svärfar. Vem bär inte på hisnande historier där sanningshalten faktiskt blir ifrågasatt om man vågar yppa dem? Jag tror inte att vi som driver den här bloggen är ensamma, förmodligen är vi i gott sällskap med många andra.
Samtidigt som historierna ju ofta är så skrattretande och underhållande, är de dock många gånger också känsliga eftersom det handlar om närstående människor. Du delar ju för sjutton kanske både liv, hem och familj med deras son eller dotter! Således går det alltså inte alltid för sig att vädra sina bekymmer och bearbeta dem som man skulle kunna, eftersom man då riskerar att hänga ut någon i sin närhet. Även om man ibland har god lust...
Tanken med den här bloggen är att samla de där osannolika och roliga historierna som man kanske har svårt att prata med någon om. Här kan man vara anonym. Det väljer också vi att vara, just med hänsyn till våra närstående. Syftet med bloggen är inte enbart att bjuda på ett gott skratt. Ibland kan det också vara bra att känna att andra har det värre, eller att det finns fler personer som delar ens upplevelser.
Många gånger är det också spännande att förundras över hur vi människor fungerar. Det som är så fascinerande är ju att det här inte är någonting nytt. I generation efter generation har de yngre upplevt i stort sett samma saker om och om igen. Undrar hur många hundra, för att inte säga tusen år vi har ställt oss frågor så som varför lär vi oss aldrig, varför upprepar vi sådant vi själva blev provocerade och halvt galna av?! Ja, vi vet inte. Det enda vi vet är väl dessvärre att våra egna barn och deras respektive kommer att förfasa sig över oss en vacker dag...
Det är roligt att du hittade hit. Vi hoppas att vi får se dig snart igen, och som sagt, skriv gärna en rad om andan faller på!
Vi ses!
Samtidigt som historierna ju ofta är så skrattretande och underhållande, är de dock många gånger också känsliga eftersom det handlar om närstående människor. Du delar ju för sjutton kanske både liv, hem och familj med deras son eller dotter! Således går det alltså inte alltid för sig att vädra sina bekymmer och bearbeta dem som man skulle kunna, eftersom man då riskerar att hänga ut någon i sin närhet. Även om man ibland har god lust...
Tanken med den här bloggen är att samla de där osannolika och roliga historierna som man kanske har svårt att prata med någon om. Här kan man vara anonym. Det väljer också vi att vara, just med hänsyn till våra närstående. Syftet med bloggen är inte enbart att bjuda på ett gott skratt. Ibland kan det också vara bra att känna att andra har det värre, eller att det finns fler personer som delar ens upplevelser.
Många gånger är det också spännande att förundras över hur vi människor fungerar. Det som är så fascinerande är ju att det här inte är någonting nytt. I generation efter generation har de yngre upplevt i stort sett samma saker om och om igen. Undrar hur många hundra, för att inte säga tusen år vi har ställt oss frågor så som varför lär vi oss aldrig, varför upprepar vi sådant vi själva blev provocerade och halvt galna av?! Ja, vi vet inte. Det enda vi vet är väl dessvärre att våra egna barn och deras respektive kommer att förfasa sig över oss en vacker dag...
Det är roligt att du hittade hit. Vi hoppas att vi får se dig snart igen, och som sagt, skriv gärna en rad om andan faller på!
Vi ses!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)